En översikt över Floridas lag om bedrägliga och illojala affärsmetoder, del II: Vilket beteende har förhindrats enligt FDUTPA?

Vid: Charles B. Jimerson, Esq. och Sophie M. Hayashi, J.D. Candidate

I den första artikeln i denna fortsatta serie om Floridas lag om vilseledande och illojala affärsmetoder (FDUTPA) undersöktes syftet med FUDTPA, vem lagen syftar till att skydda, varför lagen behövs och vad som är ett beteende som kan leda till åtgärder enligt lagen. Denna artikel tar upp det specifika beteende som har förhindrats enligt FDUTPA och de faktiska gränserna för framgångsrika FDUTPA-krav. FDUTPA utformades för att omfatta ett brett spektrum av vilseledande och illojalt beteende. Kraven enligt lagen sträcker sig från den bedrägliga placeringen av en GPS-enhet på en bil, falska och vilseledande annonser och till och med en juristhögskolas presentation av sin sysselsättningsstatistik efter examen.

Görande som förhindras enligt FDUTPA:

En illojal handling enligt FDUTPA orsakar i allmänhet skada för konsumenterna, vilket är ett stort allmänpolitiskt problem i ett kapitalistiskt samhälle. För att ett krav enligt FDUTPA ska kunna framställas måste därför tre element vara uppfyllda: ”(1) en bedräglig handling eller illojal praxis; (2) orsakssamband; och (3) faktiska skador”. Rollins, Inc. v. Butland, 951 So. 2d 860, 869 (Fla. 2d DCA 2006). I detta avsnitt kommer denna artikel att fokusera på att undersöka det första elementet i Rollins-standarden. I avsnitt 5 i Federal Trade Commission Act definieras både illojala och vilseledande metoder:

  • En handling eller praxis är illojal om den: ”orsakar eller sannolikt orsakar väsentlig skada för konsumenterna, inte rimligen kan undvikas av konsumenterna och inte uppvägs av motverkande fördelar för konsumenterna eller för konkurrensen”. Federal Trade Commission Act Manual, 1.
  • En handling eller praxis är vilseledande om: ”en framställning, ett utelämnande eller ett förfarande vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda konsumenten; konsumentens tolkning av framställningen, utelämnandet eller förfarandet anses rimlig under omständigheterna; och den vilseledande framställningen, utelämnandet eller förfarandet är väsentligt”. Federal Trade Commission Act Manual, 1.

Det breda spektrum av beteenden som omfattas av FDUTPA ger upphov till varierande och intressanta fall. I State v. Beach Blvd väckte käranden med framgång ett FDUTPA-krav för placering av en GPS-spårningsenhet utan konsumenternas samtycke på fordon som köpts hos en bilhandlare och för metoder som fick konsumenterna att tro att de skulle få tillbaka sin handpenning om de inte köpte fordonen. State v. Beach Blvd Automotive, Inc. 139 So. 3d 380, 390 (Fla. 1st DCA 2014). I Fendrich v. RBF, ett fall som handlade om ett vilseledande bokningsavtal om att köpa en viss tomt, ansåg domstolen att ”när bokningsformuläret … otvetydigt framställer att konsumenten kommer att få möjlighet att köpa en viss tomt eller enhet till ett fast pris, kan det vara sannolikt att det vilseleder”. Fendrich v. RBF, L.L.C., 842 So. 2d 1076, 1080 (Fla. 4th DCA 2003).

Utantaget beteende:

FDUTPA gäller inte för ”någon handling eller praxis som krävs eller är särskilt tillåten enligt federal eller statlig lag”. Fla. Stat. § 501.212(1). FDUTPA gäller inte heller för ”någon person eller verksamhet som regleras enligt de lagar som administreras av (a) The Office of Insurance Regulation of the Financial Services Commission; (b) Banks and savings and loan associations som regleras av federala organ”. Fla. Stat. § 501.212(4)(a), (b). I State v. Beach Blvd konstaterade domstolen dock att det finns vissa begränsningar för detta undantag: ”När den särskilda verksamhet som angrips är, som här, den påstådda felaktiga framställningen om att kredit endast kommer att beviljas om en viss försäkring också köps, är det dock inte försäkringsverksamheten … som är inblandad”. State v. Beach Blvd Automotive, Inc., 139 So. 3d 380, 388 (Fla. 1st DCA 2014).

Det är därför så att även om FDUTPA-åtgärder som rör försäkringar inte automatiskt är undantagna från lagen; ett sakligt avgörande måste först göras om hur den påstådda försäkringen användes av svaranden i ett FDUTPA-krav. I State v. Beach Blvd misslyckades klagandens FDUTPA-anspråk eftersom klagandena hävdade att försäkringar hade lagts till deras transaktioner utan deras vetskap, vilket helt klart är en försäkringsfråga. State v. Beach Blvd Automotive, Inc. 139 So. 3d 380, 389 (Fla. 1st DCA 2014). Om försäkringen hade krävts som ett förhandsvillkor vid försäljningen av deras fordon hade deras talan kanske kunnat väckas enligt FDUTPA.

Faktuella gränser för framgångsrika FDUTPA-anspråk:

Nyligen lämnades ett FDUTPA-anspråk in av sju juristutbildade studenter i Jacksonville inför Förenta staternas distriktsdomstol för Floridas mittdistrikt (United States District Court for the Middle District of Florida) mot Florida Coastal School of Law. I klagomålet angavs att Florida Coastal School of Law offentliggjorde vilseledande och orättvisa uppgifter om anställning och löner och begärde 100 miljoner dollar i skälig gottgörelse. Detta klagomål är ett perfekt exempel på de faktiska gränserna för FDUTPA-krav. Florida Coastal påstås ha offentliggjort att 96,4 % av de utexaminerade hade fått arbete inom nio månader efter examen, men de fick dessa uppgifter genom undersökningar som de hade skickat ut till sina nyligen utexaminerade studenter. Uppgifterna påstods inte vara tillförlitliga eftersom de var ”oreviderade, obekräftade och självrapporterade”. Dok. 74 ¶ 5, 28.

Under 2012 påstods Florida Coastal ha ändrat sin webbplats för att återspegla de nya standarderna för uppgifter om jobbrapportering från juristutbildningar. Dok. 74. Dessa förändringar påstås ha lett till att man gick bort från aggregerade rapporteringsuppgifter och sådana metoder som Florida Coastal hade varit inblandad i, t.ex. selektiva undersökningar från studenter som juristutbildningen visste att de hade välbetalda arbeten. Dok. 74 ¶ 42-43. På grund av dessa förändringar återspeglade Florida Coastal’s webbplats mer korrekt den faktiska sysselsättningsgraden för sina utexaminerade jurister, och procentsatsen var betydligt lägre än de 96,4 % som Florida Coastal ursprungligen hade rapporterat. Doc. 74 ¶ 31, 44.

I klagomålet mot Florida Coastal hävdades att ”som en del av sina bedrägliga marknadsföringsmetoder och sitt rekryteringsprogram har Florida Coastal engagerat sig i ett mönster och en praxis där man medvetet och avsiktligt har gjort ett stort antal falska framställningar och utelämnat väsentliga fakta, med avsikt att vilseleda och på ett bedrägligt sätt förmå kärandena och medlemmarna i klassen att lita på dem”. Doc. 74 ¶ 58. Vid analysen av kärandenas FDUTPA-anspråk citerade domstolen Porsche v. Diamond, där det fastslås att en handling eller ett förfarande är illojalt om det orsakar konsumentskada som är (1) väsentlig, (2) inte uppvägs av några motverkande fördelar för konsumenterna eller konkurrensen, (3) en skada som konsumenterna själva inte rimligen kunde ha undvikit”. Porsche Cars N. Amer. Inc. v. Diamond, 140 So. 3d 1090, 1096 (Fla. 3d DCA 2014). ”En skada kan rimligen undvikas om konsumenterna har anledning att förutse den förestående skadan och medel för att undvika den”. Orkin Exterm. Co., Inc. v. FTC, 849 F. 2d 1354, 1365-66 (11th Cir. 1988).

Domare Barksdale ansåg att kärandena inte hade anfört någon trovärdig bedräglig eller illojal handling eller praxis som kan leda till åtgärder enligt FDUTPA. Barksdale, som förlitade sig på domstolens beslut i Zlotnickv. Premier Sales, ansåg att ”FDUTPA inte kräver att företag ska vara helt transparenta eller förbjuder dem att publicera fakta i det ljus som är mest gynnsamt för verksamheten, så länge som publiceringen inte sannolikt är vilseledande och sannolikt orsakar skada för en kund som rimligen litar på det”. Zlotnick v. Premier Sales Group, Inc., 480 F. Supp. 2d 1281, 1284 (11th Cir. 2007). Barksdale resonerade vidare att ”en person som överväger att läsa juridik, även om han eller hon inte nödvändigtvis är sofistikerad, är högskoleutbildad och kan rimligen förväntas göra en viss omsorgsfullhet som går längre än att kasta en blick på ett vinstdrivande företags självsvåldiga siffror innan han eller hon kastar sig in i en stor skuld”. Casey v. Florida Coastal School of Law, Inc., No.3:14-cv-1229-J-39PDB, 2015 WL 10096084 (M.D. Fla. 2015).

Men även om det här fallet är tydligt anpassat till en situation som involverar en vinstdrivande juristutbildning och kanske är domare Barksdales resonemang endast tillämpligt i en liknande situation, är det intressant att domare Barksdale lade vikt vid de handlingar som utfördes av de konsumenter som väckte talan i denna FDUTPA-åtgärd snarare än vid affärsenheten. Barksdales hänvisning till det tredje elementet i Porsche v. Diamond kan tolkas som att en konsument inte passivt kan falla för mindre än direkt bedrägliga marknadsföringstaktiker. Fla. Stat. § 501.202(2); Porsche Cars N. Amer. Inc. v. Diamond, 140 So. 3d 1090, 1096 (Fla. 3d DCA 2014). Detta innebär att sakliga överväganden som parternas sofistikering, typen av transaktion, transaktionens belopp och annat måste beaktas när ett FDUTPA-krav framställs.

Typen av beteende i det här fallet, där en svarande uppenbarligen använde sig av bedrägliga metoder men befanns inte vara berättigad till ett krav enligt FDUTPA, ger en inblick i några av de sakliga gränserna för FDUTPA. Ur företagssynpunkt skulle begränsningar av den breda tillämpningen av FDUTPA främja en konkurrensanda och företag måste skilja sig från sina konkurrenter för att kunna överleva. Det verkar rättvist att hålla båda parter ansvariga för sitt beteende, särskilt i situationer där en konsument kan vidta rimliga försiktighetsåtgärder för att skydda sig mot illojala och bedrägliga metoder.

I framtida artiklar kommer vi att försöka utforska mer av de faktiska gränserna för FDUTPA för att hitta gemensamma nämnare för handlingskraftigt beteende kontra beteende som inte är liktydigt med bedrägligt beteende enligt FDUTPA.

Slutsats:

Men även om FDUTPA utformades för att omfatta ett brett spektrum av bedrägligt och illojalt beteende är det inte alla påståenden som berättigar till gottgörelse. I nästa och sista artikel i denna serie kommer vi att ta upp hur man bevisar ett FDUTPA-krav och vilka rättsmedel som står till buds för dem som gör anspråk enligt FDUTPA.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.